Skolan gör mig deprimerad. Jag vet inte varför. Men det gör den. Jag tror att jag triggar upp mig själv över att det är så tråkigt. I och med detta kanske jag överdriver en skala. Men det är klassen. Jag känner mig inte trygg. Jag är hela tiden rädd för att jag ska göra bort mig. Men jag har ju ändå gått i denna klass i snart ett år. Något är fel. Men det är inte långt kvar. Det gäller bara att kämpa sig igenom det sista. Sen bär det av till ett nytt liv. Ett nytt liv. Nya chanser...... Och förhoppningsvis, en pojkvän.

Uppdatering: 

Han har nog lämnat mig för gott.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Jag är inte mig själv.   Jag vill ha honom här. Då skulle allt vara bra. Allt skulle vara perfekt. Allt. Du. Fan vad jag är lycklig med dig. ...

Jag tror att jag har förlorat mig själv. Jag tror att för tillfället har jag tappat mig själv. Jag hittar mig ingenstans. Orken och livslyckan, är borta. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det här är inte jag.   Funderar på att flytta hem. Vet i...

Jag brukar gå ner i köket. När dem lagar mat. Och bara prata. Diskutera. Och skratta. Jag tycker om att bara sitta där. TIllsammans med min familj. Min flock.   Jag vill skrika ut min stolthet.  ...

Att aldrig någon förstår. Att jag aldrig lär mig. Att jag aldrig håller käften.   Kan jag göra något bra. Kan jag räcka till som jag är. Må bra, utan att jag behöver hitta fel på mig själv. Jag behöver inte ens leta fel längre. Dom bara finns där. He...

Jag känner mig inte hemma här. Jag är så vilsen. Jag vet att jag bara är ett barn. Men jag är ett barn som är på väg att bli vuxen. Det känns ändå som jag borde känna mig mer hemma än såhär....